
Det är alldeles för ofta jag möter klienter som är så rädda för att se sin egen sanning. De vet vad de vill, egentligen, men vågar inte erkänna det för mig. De vågar knappt erkänna det för sig själva. Så när jag frågar dem vad de vill, så säger de att de inte vet.
Detta är så vanligt, och det beror oftast på rädsla. En rädsla för att inte göra bra ifrån oss, rädsla för att misslyckas. För om vi blir kritiserade eller misslyckas för den mask vi tar på oss för att passa in, så gör det inte lika ont som om vi skulle misslyckas med det vi faktiskt älskar och brinner för. Inget kan väl vara mer smärtsamt än att bli kritiserad för sin allra innersta, mest sårbara sanning?
Jag förstår den rädslan så väl och har själv upplevt den. Men jag har också upplevt hur det är att ta sig över rädslan, till andra sidan, där vi möts av absolut lättnad och frihet över hur underbart det känns när vi faktiskt vågar vara sanna mot oss själva.
Jag kommer ihåg när jag skulle bryta mig ut ur ekorrhjulet och ha min alldeles första föreläsning. Det var precis efter jag hade sagt upp mig från mitt jobb och skulle satsa på mitt egna företag och stå på egna ben. Jag hade aldrig haft en föreläsning själv innan, och var livrädd. Ändå har ingenting någonsin känts så självklart som att jag skulle ha den där föreläsningen. Jag var rädd för att misslyckas, för att säga fel, eller inte komma ihåg vad jag skulle säga. Jag var rädd för att ingen skulle komma, och att inte klara mig ekonomiskt.
Min första föreläsning blev så fullsatt att jag fick sätta in ett extradatum bara några dagar efter, som även den blev fullsatt. Fast jag ALDRIG hade haft en föreläsning förut eller hade någon erfarenhet inom sådana saker. För när vi är sanna mot oss själva, och vågar gå ut med vår sanning och sårbart dela den med resten av världen, så får vi så enormt stor respons tillbaka. När vi bara vågar ta klivet ut i det okända, så kommer vår sanning speglas tillbaka till oss och vara där och fånga upp oss.
För sanningen är, att när vi vågar göra det vi tycker skulle vara allra roligast, då lever vi ut vårt syfte och då är det mindre risk att det blir fel. Det är när vi envisas med att leva i osanning som saker och ting går på tok, och vi får kämpa. Ju mer sanna vi är i oss själva, desto lättare flyter livet på. Vi tror att det är mer riskfyllt att leva i vår sanning, men i själva verket är det faktiskt helt tvärtom.
Så jag frågar dig: vad är det din själ viskar om djupt där inne? Vad är den vill uttrycka? Våga lyssna på din inre röst och ta klivet ut till friheten, till sanningen, till ditt liv..!